16:09:00
Prestera på topp
Jag har tänkt göra detta inlägget väldigt länge, men jag har inte riktigt vetat exakt vad jag ska skriva.
Just nu är det så att skolan har börjat igen efter lovet, och jag har nog aldrig haft så mycket ångest för det som den här gången... Just för att jag ställer för höga krav på mig själv, fast jag tror att det är alla andra som ställer höga krav på mig, när det egentligen bara är jag själv.
Jag vill vara duktig i skolan, och jag vill verkligen komma långt med hästarna, jag vill inte vara otränad och oaktiv. Tyvärr är jag väldigt beroende av att alla ska tycka om mig. Det är inte så att jag kan hjälpa det, men jag vill alltid vara duktig. Egentligen vill man ju inte ha en kompis som tycker om en bara för att man är duktig hela tiden, så jag har dubbelmoral utan att jag tänker på det...
Nu vill jag inte att ni ska tro att jag ljugit om varför jag inte bloggar ofta, för det är så att jag inte har tid. Men jag har inte berättat exakt varför jag inte har tid. Så fort jag kommer hem från skolan har jag antingen stallet där jag alltid vill prestera bra (vilket låter konstigt då min ridning går ut på att låta det ta den tid det tar), om jag inte har stallet går jag ut och springer om jag inte föredrar att lägga upp inlägg, det blir liksom 'antingen, eller'. Sen har jag ju läxor och prov. Jag vill ju som sagt vara jättebra i skolan, så ibland är jag dum nog och lägger på mig ännu fler hemuppgifter (just för att jag vill visa att jag kan).
När jag gjort allt det så är det ofta så att jag bara sitter och har ångest över hur dåligt jag presterar osv, då vill jag inte uppdatera bloggen pga mitt humör. Jag orkar verkligen inte låtsas att jag mår bra, vilket jag måste göra isåfall för jag vill inte att detta ska bli en surmulen blogg.
När jag (bokstavligt talat) är besatt av att göra allt bäst så blir det inte att jag hinner blogga, jag tar bara på mig mer och mer ansvar.
Något som dessutom gör mig fruktansvärt arg är när folk ser mig som 'lat' för att jag kanske säger nej till att göra en grej till. De vet inte hur mycket jag har ångest, eller hur mycket tid som går åt för mig att bara sitta i sängen och må så jäkla dåligt över hur jag presterar.
Men jag kan inte hjälpa att jag är så beroende av vad andra tycker om mig.