21:56:27
Vi i 7 år
Idag fyller jag 12 år, vilket betyder att jag fick Scooby för sju år sen. 7 år!
På sju år har vi inte kommit någonstans.
Jag tänker inte hålla honom kvar när han så gärna vill gå.
Det är ändå väldigt mycket!
På sju år har vi inte kommit någonstans.
Folk tycker det ser ut som att han gillar mig, men jag kan känna att det inte är så. Fotot ovanför är fint, det ser ut som en människa och en häst som har något unikt tillsammans. Men jag kan lova att om det grimskaftet inte suttit i grimman hade han lunkat därifrån.
"If you love someone, set him free.
If he comes back, he's yours. If he don't, he never were."
Varje gång jag släppt Scooby lös har han struntat i mig.
Det har alltid varit jag som älskat honom, men aldrig han som älskat mig.
Vi har inte haft något unikt tillsammans. Jag har strävat efter det i tre år, men han är 100% ointresserad av mig.
Det bara är så.
Jag vill inte fortsätta inbilla mig att han tycker om mig, jag vill att han ska få vara med människor han tycker om.
Jag passar inte för honom, och så får det vara.
Jag tänker inte fortsätta försöka, eller fortsätta försöka övertala.
I let him go free. He didn't come back. He never were mine.
Vissa kanske skulle fortsätta rida och umgås samma häst om h*n var i min sits. Men det tänker inte jag! Jag vill inte fortsätta ägna mitt liv åt en häst som inte trivs med mig.
Jag lovar er att det inte är för min skull jag slutar rida honom, det är mer för hans skull.
Tro vad ni vill om mig och Scooby, men jag vet att det inte är vi två.
Jag tänker inte hålla honom kvar när han så gärna vill gå.
Lilla gumman, det måste varit svårt att inse att ni inte är rätt tillsammans, och det är otroligt starkt av dig att erkänna det! Heja dig!