truehorsemanship.blogg.se

______________________________________________________________ 

 

Idag är jag hemma från skolan, eftersom att jag är sjuk (igen). Jag fattar verkligen inte hur jag kan vara sjuk så ofta! 

 

Men jag tänkte skriva ett inlägg om i lördags, då jag hade ett väldigt bra pass med Scooby. 

Först red vi ut en stund, med mycket trav. Scooby är ganska "lat" och seg att få igång att trava, men om jag bara fortsätter att driva på (inte sparka eller piska) kommer han igång tillslut. Om jag kan vara på dåligt humör när jag rider så känner Scooby att jag blir frustrerad av att han går igång så sent, så då tvärstannar han och rör sig inte förrän jag tar det vääldigt lugnt. Det är ofta så, att om jag blir frustrerad på att han "trotsar" (fast egentligen trotsar han ju inte, det är isåfall jag som inte varit tillräckligt tydlig) så lägger han bara av och står helt still. som att tala om att jag inte kommer någon vart om jag är stressad. 

 

Sen tog jag lite galopp i paddocken, vilket Scooby inte tyckte om. Han trodde ju att vi var färdiga efter uteritten :( 

Men jag fick honom att fatta galopp tillslut, men då blev han sur och bockade lite med mig. Men jag tycker inte direkt att det är något problem, det är bara bra att han inte är helt under min 'makt'. 

Sen vill jag också att han ska veta att hans vilja också räknas, därför "frågar" jag honom oftast innan jag gör något. Till exempel om jag ska borsta honom i ansiktet lyfter jag handen för att visa vad jag är på väg att göra, om han lyfter bort huvudet förstår jag att det inte känns bra för honom.  

 

Sen när jag var färdig i paddocken hoppade jag av (jag red barbacka) och tog av honom sidepull-tränset. Sen kliade jag honom och vi myste lite, men sen ville Scooby såklart gå ut. Så vi började gå mot grinden, och jag trodde att även om han gick så snällt bredvid mig utan att jag höll i honom så brydde han sig egentligen inte om mig. Men jag testade att stanna flera gånger och varje gång jag stannade så stannade han också, trots att han lika gärna kunde fortsätta ut om han ville. 

Sen ville han äta gräs från kanten av paddocken, men innan han gjorde det "frågade" han mig genom att visa att han var påväg att göra det. För så fort jag smackade och fortsatte gå så tog han upp huvudet och följde efter mig.

 

__________________________________________________________

 

Det jag tyckte var speciellt med detta passet var att jag la märke till hur mycket jag och Scooby lär av varandra. Det är inte bara jag som visar Scooby, för Scooby lär mig också massor.

Jag tycker att alla ska sluta säga åt hästen hela tiden, om man bara ger hästen en chans att tala (tala, inte prata) kommer man märka hur mycket hästen själv har att säga till om.